Rädsla. Förlorat förtroende. Skam. Gränsen är överskriden. Kroppen är smutsig. Oro. Blir jag hörd? Tror någon på min berättelse? Det är tankar och känslor som kan uppstå hos någon som blivit offer för sexuella övergrepp. Men kanske delvis också hos anställda i församlingen och kyrkan. Kan vi stå upp och medge att det hänt något som inte fått hända och bidra till att stöda den som blivit utnyttjad? Det är så mycket enklare att fly sitt ansvar. Förneka. Stryka över. Blunda. Men vi har inte något val. Som vuxna och professionella skall vi bära ansvar. Skydda och försvara dem som är svagare än vi. Till ansvaret hör att ta på allvar barnets eller den ungas berättelse.
På seminariet ”Den vuxnes ansvar”, arrangerat av Kyrkans central för det svenska arbetet 10.3.2015, bad biskop Björn Vikström anställda i församlingarna att ta frågan om övergrepp på stort ansvar. Han uppmanade alla församlingar att ha en beredskapsplan. En tydlig plan över hur man skall reagera då ett övergrepp sker och vem som skall berätta om det för allmänheten. Man skall alltid ta den utnyttjades sida, men det är också viktigt att förövaren inte heller blir dömd på förhand eller oskyldigt dömd. Förövaren kan vara särskilt utsatt i media, som ofta förstorar ärendet och skapar en topp av misstankar. Rättspsykolog Julia Korkman påminde att det ändå är viktigt att ta alla misstankar på allvar. Statistiskt sett kan det finnas någon som blivit sexuellt utnyttjad i varje årskull. Korkman påminde att symptomen på sexuellt utnyttjande är otydliga. Hon framhöll att allt illamående bland barn och unga bör tas på stort allvar.
Julia Korkman betonade vikten av att handla så snabbt som möjligt. Minnet är förrädiskt. Dels glömmer vi lätt, diskussioner hålls aldrig korrekt i minnet om de inte dokumenterats genast. Dels påverkas vårt minne lätt av andras åsikter och förväntningar. Fram för allt små barn påverkas lätt av vuxnas förväntningar.
En fråga återstår: Hur kan man förebygga övergrepp? TD Malena Björkgren talade om den sunda kroppsligheten. Att lära ut var gränserna går. Vad som är acceptabelt och var som inte är det. Prästernas strikta tystnadsplikt sågs som ett problem. Biskop Björn framhöll ändå att den utnyttjades skydd är det viktiga. Prästernas tystnadsplikt bör kunna tolkas så att det stöder den utsatta och hindrar övergrepp från att ske.
Deltagarna vid seminariet var ense om att det var viktigt att seminariet ordnades. Diskussion behövs.