Trettondagen har blivit en spelbricka mellan olika aktörer. Kyrkan hade länge ensamrätt till dagen som firas till minne av de tre österländska stjärntydarna. Sedan trädde arbetsmarknadsparterna in på arenan och av hänsyn till produktionstekniska och ekonomiska orsaker firades trettondagen istället åren 1973-1991 på närmaste lördag.
Under senare år har den här diskussionen tagit ny fart. Kravet på hela arbetsveckor och högre effektivitet föranledde Finlands näringsliv (EK) att för att par år sedan föreslå att de s.k. söckenhelgerna kunde flyttas till närmaste lördag. Den diskussionen tonades ned men ett nytt kapitel i följetongen skissas som bäst. Om regeringens planer på en för arbetsmarknaden bindande lagstiftning förverkligas, kan en av följderna bli att trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag inte längre är betalda lediga dagar. I praktiken innebär detta att arbetstagarna antingen är på jobb dessa dagar eller arbetar in dem ifall de önskar vara lediga.
I dagsläget är det viktigt att kyrkan och kristna markerar vem som har tolkningsföreträde till trettondagen. Det är inte regeringen eller arbetsmarknadsparterna som äger den, utan kyrkan. Den halvmesyr vi hade åren 1973-1991 undanber vi oss.
Låt oss fortsätta att fira trettondag oberoende av vad regeringen eller arbetsmarknadsparterna kommer överens om! Och fastän dagen i framtiden inte längre är en officiell ledig dag, så låt oss ändå samlas till gudstjänst på kvällen istället och markera att det finns traditioner och heliga dagar som är långt viktigare än kortsiktig ekonomisk nytta!
Så gör man i Danmark där trettondagen inte är en officiell, ledig helgdag. Där firas dagen som ”Helligtrekongersdag”, med ljusspel och kvällsgudstjänster. Med lite helig fantasi, civil olydnad och marknadsföring kan trettondagen i framtiden bli till och med större än den är nu. En kyrklig avslutning på julen med sång, musik och de tre vise männen i kyrkor, skolor och daghem.